När vi köpte det här stället för trettio år sedan så var det bara skog och en smal remsa strandäng. Då vi första gången kom för att se på stället så såg man inte vatten där var huset står nu för skogen var så tät. Marken var helt bar just här i backen, eftersom ingen sol nådde fram. Och så började vi fälla träd och bygga om stället så att det skulle bli ett sådant ställe vi drömt om.
Idag när jag gick ut på morgonen, tog jag först mitt morgondopp och sedan gick jag sakta genom trädgården och tog in alla dofter och ljud. Doften en tidig vår morgon borde man få på burk; det är en så krispig, fräsch och lite kall doft.
Vi har just inte hämtat någon mylla, enbart till blomrabatterna och till grönsakslandet. Det är på något sätt så fantastiskt att bara marken får ljus så börjar den leva. Nå, lite har jag ju nog hjälpt till med. Jag har hämtat skillor och liljekonvalj, Pipo har gett mig svalört och nunneört och svärmor Majbritt har hämtat blåsippor och vitsippor. Och nu, trettio år senare, blommar hela backen i vitt,blått, gult och lila.
Jag kommer precis ihåg när jag planterade och planterade där i början och var lite sur för att vi inte köpte ett lite mer färdigt ställe. Vi var tvungna att göra allt från början och ibland var det lite kämpigt. Och nu långt senare så är det just det som gör att jag njuter ännu mer. Allt på denna backe har jag skapat helt själv. Eller i rättvisans namn skall jag väl ändå säga vi, för jag har nog haft hjälp av de övriga i familjen.Men ändå, så mycket slit och jobb vi satt ner på detta ställe.Så nu njuter jag i fulla drag av min backe som blommar med vårens alla blommor
Här är Pipos nunneört. Den kommer alltid först. Den enda blomma jag inte lyckats med här är gullviva. Den har jag försökt med flere gånger men icke.
Jag minns även när jag och min väninna Pia gick för att köpa äppelträd. Vi stod och tittade på alla äppelträdspinnar som stod där och en man kom fram och frågade om vi hittar något. Nja, vi sade att vi helst vill ha äppelträd med knotiga stammar och mossa på. Det fick vi ju inte men där står de nu ändå, trettio år senare.
Och sen koka en kopp kaffe och så får man sitta i vårmorgonsolens sken och lyssna till alla fåglar.
En trädgård skall aldrig bli klar, det är just glädjen i att få jobba med den som är det fina. Jag har planterat om mina buskar och blommor så många gånger så att om jag inte skulle ha gjort det ,skulle jag ha gjort flere trädgårdar på denna samma tid. Alltid kommer jag på någon ny idé och så är det bara att ta tag i spaden och börja gräva. Det är det som är det roliga, att trädgården aldrig blir färdig. Det är själva jobbet som är det roliga, att kunna se nya möjligheter alla år och att kunna njuta av allt som trädgården ger.
