Det tog bara några dagar sedan jag skrev om stormen och så blev det riktigt ordentlig storm idag. Vi hade en massa program idag men vi insåg på förmiddagen att om man inte måste iväg så är det bättre att bli hemma och kolla läget med jämna mellanrum. Och ja..man skall ha höga skaft på sina gummistövlar för att kunna ta sig till bryggan.
Vi satt först bara på verandan och tittade med kikare på hur havet steg och steg. Vi höll koll på bryggpålarna i viken, att de ännu syntes, att roddbåten hölls på stranden, att inget från stranden skulle åka iväg och lyssnade på alla ljud. Och plötsligt brakar det till och vi ser oss omkring. Jöje går ut för att kolla och kan senare konstatera att tre träd föll hos grannen.
Och när jag sedan går ut så märker jag att alla möjliga saker i trädgården bytt plats och de stora träden som står mot skogen vajar så där oroväckande( men inte när jag sku ta bilden… )
Jöje satt en pinne vid stranden så vi kan följa med hur vattnet stiger och sedan igen drar sig tillbaka.
Vår nya sand som vi köpt till stranden, den syntes inte alls utan låg helt under vatten.
Det är problematiskt med allt som ligger vid stränder och sedan vid högvatten dras ut på havet. Det är stockar, ved, bänkar, pallar, bilringar osv Och det farliga är när det är mörkt och man kör på något i vattnet. Det har hänt mig ett par gånger just efter högvatten och det är inte roligt. Så det är bra att städa undan vid stränderna till hösten.
När jag var på promenad till Sibbes brygga så hade någon dragit upp en stock som legat i vattnet. Bra jobbat!
Och igen,en dag som denna, så inser man hur liten människan är när naturens krafter sätter igång. Det skapar en känsla av ödmjukhet och att om man inte måste åka iväg så är det bättre att stanna hemma och inte bege sig ut på havet. Vissa saker kan faktiskt vänta.