Jag vet inte vad som är värre med denna konvalescens tid: frustationen över att inte kunna göra allt man vill eller frustrationen över att minsta lilla överansträngning kastar en tillbaka till soffan. Så jag vet inte om jag skall ligga i soffan och bli frustrerad eller gå ut och komma in frustrerad. Svårt val !
Men idag har jag i alla fall lite kunnat vara ute och jobba i trädgården. Lite kunna skörda, rensa ogräs,röja upp gångar och klippa gräs.
Och helt ensam var jag ju inte utan Fia höll mig sällskap . Vi har ett transparance blanche äppelträd och de äpplena borde plockas från trädet. De är så saftiga och mjuka så de blir fort dåliga på marken. Så det skulle vara bra ifall man kunde dressera Fia till att droppa ner äpplena och så skulle jag ta emot. Men det gick inte så bra och dessutom ville hon helst bara klättra i detta äppelträd och de äpplena tål bra att falla till marken.
Det var det första jag gick och titta på när jag kom hem från sjukhuset; hur ser mitt trädgårdsland ut? Jöje och pojkarna hade vattnat bra så allt hade överlevt.
Men all kål hade kållarverna ätit upp så alla kålplantor var bara som kala kvistar. Jag orkade inte göra något åt dem utan de fick stå kvar och nu sex veckor senare så har ny kål vuxit ut! Fantastiskt!
Och naturligtvis hade jag just i år byggt ut med ett lika stort trädgårdsland nere vid stranden. Så Jöje och pojkarna har fått vattna och vattna och det mesta har överlevt och blivit rätt bra. Men det är klart att alla möjliga knep jag har som att vattna med nässelvatten, strö gräsklipp osv, allt det har jag inte krävt att herrarna skall fixa.
Och fastän jag har jobbat hela dagen med trädgården så har jag varit noga med att ta mina pauser
Och så finns det ju bra saker med att vara hemma så mycket och en sak jag äntligen gjort, det är att plocka blombuketter. Jag brukar ta en runda varje morgon runt omkring i trädgården och ännu finns det många blommor att plocka.
Men en sak som denna sjukdomstid lärt mig är att trädgård gör man bara för sig själv och nästan för stunden. För det är helt otroligt hur fort allt ogräs tar över blomrabatter och odlingar. Så trädgård gör man inte för att det skall finnas kvar länge efter att man själv inte mer finns. Trädgårdsarbete gör jag för att jag mår så bra av det och det gör mig lycklig för stunden.