Det har varit en härlig dimma detta veckoslut. Den har kommit och gått i över ett dygn, blev aldrig helt tjock men gick inte heller bort. Man hörde på lördag eftermiddag hur båtarna signalerade till varann längre ute till havs. Och även om dimman satte stopp för min båttur till Pörtö höstmarknad så har det ändå varit ganska skönt med dimman.
Det är så lugnt vid dimma, som om naturen stannar upp och kanske det påverkar människor också.
Vi satt länge och åt morgonmål och tittade på naturen utanför. I dag hände det inte så mycket, det var faktikst helt stilla. Inte ens några djur fick vi syn på men det var ganska skönt att bara sitta och lyssna på regnet, som stundvis vräkte ner.
Vi har börjat med en ny tradition : söndagsbastu. Vi har alltid hållit oss till traditionen med lördagsbastu men Jöje har alltid varit kvällstrött och nu plötsligt har jag också blivit det. Och nu när det bara är vi två här hemma så kan vi ju bada bastu närsomhelt och då har söndagmorgon känts bra.
Så efter morgonmål och morgondopp blev det bastu medan det fortsatte regna och dimman kom och gick.
Och så har jag roat mig med denna underbara bok som jag fick av en god vän. Fantastiskt roligt att skriva ner om vårt ställe och allt vad vi gjort och gör. Och däremellan har jag läst Hanne Vibeke Holst bok Som pesten. Den boken var som gjord för detta veckoslut, har bara bytt från sängen, till soffan till verandan. Och faktiskt satt jag ute på trappan också och läste. Att hon har kunnat skriva en bok före Coronan om Coronan, det är helt otroligt.
Och Fia och Kalle har helt följt mig och Jöje i spåren och inte gjort just något annat än slöat hela veckoslutet. Jätteskönt.