I dag blåste det ordentligt jag kom hem från jobbet och gick längs med Simsalö vägen och sedan en bit på vår skogsstig. Visst har jag hört många gånger att man inte skall gå ut i skogen då det är storm, men helt sådär på allvar har jag inte tagit det. Eller när väderprognosen säger att vädret kan medföra fara. På något sätt händer ju farorna andra och inte mig.
För några veckor sedan blåste det ordentligt när jag gick till Sibbes brygga och på vägen mötet jag Monica, sommargäst på Simsalö. Hon har en fyrhjuling som hon behändigt kan åka omkring med. Vi stannade för att prata om det senaste.
Vi hörde båda att det knakade och knakade i träden men ingen av oss hann reagera förrän ett rätt stort träd brakade ner precis bredvid där vi stod. Vi stod där helt mållösa och bara stirrade på trädet och insåg rätt fort att det skulle inte ha varit så hälsosamt att få det trädet i huvudet.
Men på Simsalö är hjälpen aldrig långt borta så efter några samtal var röjningen i full gång.
Men jag kan bara säga att det kändes ganska obehagligt att inse ett vi varit rätt nära att få hela trädet i huvudet på oss. Och hur snabbt det kom ner. Inte en chans att man hinner reagera. Vi hörde båda att det knakade rätt illavarslande men det var allt. Sen slog det ner bredvid oss så det bara schvunga i luften.
Och tjugo minuter senare kunde Monica sätta igång fyrhjulingen och åka hem tillbaka. Behändigt med hjälpsamma människor.
Men denna händelse har gjort att jag nog lyssnar och tittar mig omkring mer noggrant nu än vad jag gjort tidigare, då det blåser ute som det gjort idag.