När man nu bor i skärgården så hör det lite till att fiska. Vi har haft ett nät ute denna vinter, inte så mycket men det ger oss fisk för husbehov.
Känns som ett vara del av en mångårig tradition när vi lägger allt som behövs för vinterfiske och går ut till nätet. Det är samma känsla jag får av att odla grönsaker, säkert någon tusenårig känsla som finns i oss; att fixa sin egen mat. Dessutom behöver Jöje och jag nya hobbyn när pojkarna inte mer riktigt behöver oss på samma sätt. Så varför inte fiska tillsammmans?
Och vi lyckades med fiskandet utan att strida en enda gång så det kanske är något för oss?
Dessutom hade vi tur och fick en hel del fina abborrar.
Sedan är det tur att det inte är så kallt nu så det går bra att rensa ute. Och det gillar måsarna, fast nu kom det bara kråkor flygande. Och det gjorde katten Fia rädd, men det var intressant att sitta inne i fönstret och följa med hur kråkorna åt upp allt res.
Och Kalle följde med hur jag fileade och stekte abborren. Han fick smaka men det föll inte herrn i smaken. Så Jöje och jag fick njuta av egenfångad och tillredd abborre med trumpetsvampssås och mos på Lindbergs potatis. Så vi njöt.
Det är roligt att hitta nåt man kan göra tillsammans . Inte alltid lätt att hitta tillbaka till tvåsamheten efter att barnen börjar bli stora. Roligtbatt se och läsa det här.. maten ser god ut . Söt kisse
Tack! Man får vara kreativ =)