Så vi har sparkat! Den senaste veckan blev det först milt och sen kallt och det gjorde att det blev fantastiskt sparkföre. Varje kväll förra veckan var vi, jag och Babsan,ute och sparkade och beundrade olika solnedgångar.
Ibland kom Babsan emot mig till Gumbo och ibland for vi på kvällen i mörkret och sparkade och beundrade stjärnhimlen. En kväll hade de lovat att man även här i söder kunde få se norrsken men tyvärr såg vi inget.
Och ljudet av isen när det knäpper i den.
Känslan när man sparkar över Simsalö fjärden, is så långt ögat kan nå och solen som bländar. Härligt, man blir så uppfylld av hela härligheten så det känns som man skulle lyfta från isen.
Det är precis samma känsla när man långfärdsskrinnar, men eftersom jag inte skall skrinna mer så är det spark som gäller och det är lika bra!
Jag vågade inte skriva förra veckan om vårt sparkande då det var en person på spark som drunknade här i vår skärgård. Det är otroligt viktigt när man rör sig på isen att man vet var man rör sig. Fast det håller på ett ställe så kan det vara helt annat bara några meter längre bort.
I dag kom det sedan snö så idag var det bättre att röra sig på isen med skidor.Men vi valde en rask promenad till sandstranden på södra sidan av Simsalö och lyssnade på vågorna som skvalpade mot stranden och stenarna, som stack upp ur isen. Magiskt vackert och helt tyst, förutom vågornas ljud.