Nästan två veckor var det härligt, helt perfekt finländskt vinterväder då man kunde njuta av fina isar och ganska obekymrat röra sig på isarna. Förra veckan var det verkligen bra före. Det kom ingen snö och det betydde att vägen ut till Simsalö blev fast och hård och det var lätt att gå på den.
Det allra bästa sättet att ta sig fram var att sparka på isen med min fina, fina sparkstötting. De breda plastmedarna gör att det håller även om ytan på isen inte är helt hård. Förra veckan sparkade jag eller gick alla dagar till och från Gumbo. Härligt att börja sin arbetsdag med att lugnt sparka upp till fastlandet och låta hjärnan vila före arbetsdagen tar vid.
Och sedan när arbetsdagen är slut så tömmer man hjärnan på alltsom snurrar medan man sparkar hem i solnedgången.
Sådan arbetsveckor skulle jag ha kunnat ha fler av.
Men först kommer Saharasanden flygande och det bildas vitsiga ”svampar” på isen då isen runt sandkornen smälter.
För många år sedan när jag bodde en tid i Syd Frankrike så blåste Saharasanden ibland över där och jag var mycket ute och red på hästryggen där och då fick man sanden i ögonen. Tyckte då att det var hujsigt att sanden flög så långt men att den skulle flyga ändå hit!!!
Och sedan plötsligt i går ser isen ut såhär och det är vått överallt. Igen inser jag att jag ju skulle frakta ut mylla till alla mina odlingar… Nå, enligt väderprognosen skall det ännu bli kallare så kanske jag ännu får ut alla mina mullpåsar.
