Så här fin väg har vi nu från Simsalö till Gumbo och det går utmärkt att gå på isen, hur långa vandringar som helst. Om det är mycket lös snö är det tungt att gå men nu har det inte snöat på länge så vägen har blivit fast och bra att gå på. Och fortfarande skall man hålla sig till väluppkörda vägar, inte bredvid.
Jag hade just gett sådana instruktioner åt en väninna som skulle ut och skida, att håll dig till vägen. Och så far jag själv ut och sparka och just på det svaga stället så bestämmer jag mig för att byta spår och vips styr jag sparken över snön där ingen kört och mitt i ett sund… Och när jag kommer till den andra vägen så kommer min väninna emot skidande just där jag sagt att hon inte skall skida. Så gör som jag säger och inte som jag gör.
Och idag och på lördag var det fullt med folk på isen. Så härligt när det ganska länge varit rätt stilla och inte så mycket rörelse här i knutarna. Så blir det fina isar och bra väder och vips är många ute och sportar. Man skidar, går, åker skoter, pilkar , åker pulka, har picnic av olika slag och träffar folk.
För mig är det ju världens mest sociala tur att sparka upp till Gumbo; det är ortsbor och sommargäster om vart annat och jag får stänga av min bok på Storytel som jag hade tänkt lyssna på. Finns ingen tid, massa roliga samtal hela vägen upp till Gumbo och tillbaka. Och vips har jag mina 10 000 steg.
I dag var det extra lyx då jag blev bjuden på fastlagsbulle och kaffe.
Och värme och korv. Och framförallt; att få prata med sina vänner. Jesses så man är svältfödd på sociala kontakter. Det känns helt himmelskt att i några timmar få umgås ,utomhus och säkert.
Mitt absoluta favorit färdmedel detta veckoslut har varit min spark med medar. Om jag inte skulle ha stannat och pratat var och varannan sekund så skulle det ha tagit ca 15 minuter att sparka från Gumbo till Simsalö.
Och parkeringen i Gumbo ser ut som på sommaren, smockfull!