I dag skyndade sig jag och Ville till svävarturen 17.15 för att komma hem. Svävaren svävade iväg över isen och jag hann just tänka hur underbart det är att åka svävare, lätt och behändigt kommer man hem.
Och just då small det till.
Vår chaufför meddelade att en rem har gått sönder och han skulle fixa det men det kan ta en stund.
Ville hjälpte till och så bytte de ut remmen i propellern.
Och för hundrade gången så insåg jag att det är många saker man borde se till före man beger sig hem till Simsalö över isen
- att telefonen är laddad
- att man har kläder på sig så att man klarar sig utomhus
- ficklampa med
- alltid, alltid ha isdubbar med
Man blir lite bekväm med ordnad transport och blir van vid att inte behöva fundera på hemfärden och hur man är klädd.
Och där satt jag och fördrev tiden. Tur så hade jag köpt en hel del mat så jag plockade fram lite godsaker och lät det väl smaka.
Det räckte kanske 30 minuter och sen var remmen fixad så inte så farligt. Men det räckte för att jag ändå blev påmind om att det inte är helt ofarligt att åka över isen i menföre. För visst undrade jag hur det skulle gå om jag skulle bli tvungen att gå hem? I mörkret, ganska mycket vatten på isen och med isens hållbarhet lite si och så… Tja, inte helt lockande.
Så det kändes nog tryggt och bra när svävaren igen startade och den vant körde oss hem till Simsalö.