Vi, Babsan och jag, har stöpt ljus i säkert tjugo år. Såhär till jul så hör det nästan till att stöpa ljus och det är även en utmärkt present till jul. Men i år hann inte artesanstuderande Babsan stöpa så jag fick göra det hemma och ta hjälp av Ville.
Med åren har vi utvecklat många bra knep och förbättringar som gör att ljusstöpningen i dagens läge går ganska bra. Så var det inte i början. När vi började stöpa så levde ännu min mormor Göta. Hon berättade att det en gång hänt henne att stearinet fattade eld och om jag minns rätt så berättade hon att elden kastade sig upp. Svårt att veta om det var så eller om jag kommer fel ihåg men vi har varit väldigt noggranna med vatten- och ljusmassans temperatur.
I början hade vi tre ljus per pinne som vi doppade men nu har vi gjort ett system med sex ljus som doppas samtidigt. Men man kan inte heller bli för effektiv och snabb för det är viktigt att ljusen hinner torka emellan doppen.
Vi har en massa som består av 4 delar stearin och en del paraffin och sen bivax efter behag. Men paraffin är inte så bra att använda enligt dagens ekologiska tänkande så vi sätter mindre och mindre av den. Men problemet är att vi har en påse kvar av den så istället för att slänga sätter vi fortfarande av den i massan.
Och stearinpåsen prasslade alldeles ljuvligt tyckte Kalle.
Och på en kväll stöpte vi sextio ljus som vi sedan lät torka ordentligt över natten.
Och sen packade vi dem i vackra förpackningar.
I år testade vi också på att gjuta ljus av gamla ljusstumpar. Vi smälte ljusstumparna i en plåtburk i vattenbad. Sedan hade vi klippt av några mjölkburkar och hängde en veke över, fastsatt i en penna. Veken skall man dra några gånger med bivax så att inte ljusen börjar spraka.
Och allt skedde under övervakning av Kalle.
Och de blev jättefina. När vi smälte alla ljusstumpar så fanns det endel rosk i ljusmassan men de sjönk ner till bottnen av ljusen när de väl torkat. Så sedan var det bara att skära av en smal skiva av bottnen och allt skräp var borta.
Nu har vi många julklappar!