Clara Lindqvist bloggar om livet i skärgården

Okategoriserade

Jakt och skärgård

30 Sep , 2020, 21.53 Clara Lindqvist

 

Nu börjar jakttiderna snart i skärgården. Eftersom 4/5 av vår familj jagar så präglas vår oktober månad mycket av jakten. Jag är själv inte uppvuxen i en familj där man jagat och när vi träffades med Jöje så var jag vegetarian och miljöaktivist osv. Jag kommer ihåg väldigt tydligt en kväll i min lägenhet på Petersgatan då jag försökte övertyga Jöje om att vara lite mer miljövänlig. Han hade en ovana, enligt mig, att ta taxi till stan. Och i min 22 åriga miljöaktivist hjärna var detta naturligtvis helt, fullständigt förkastligt.

Men Jöje argumenterade lugnt för sin sak och sade att han kan åka taxi alla dagar resten av sitt liv och ändå kommer han aldrig upp till mitt miljöovänliga sätt att leva. Därför att jag flyger flere gånger per år och så fortsatte han med en massa ”osanningar”. Jag blev så urförbannad att jag låste in mig på toaletten och ville inte höra mer. =)

Och så åt jag då inte kött. Det blev också det lite konstigt då Jöje hämtade både älgkött och fisk. Så till slut började jag äta vilt i alla fall och det visade sig vara jättegott och på den vägen är jag. Men jag är glad över mina vegetariska år för den vägen lärde jag mig använda grönsaker i matlagning.

Förra veckan var det en intressant insändare i tidningen Östnyland där skribenten inte ville att man skulle tillåta jakt i skärgården. Överlag finns det många som inte vill tillåta jakt. På ett sätt kan jag förstå, för det är ju ändå att döda djur. Men sedan tänker jag igen att om något har långa traditioner i skärgården så är det ju just jakt. Och om vi inte hade börjat vår levnad här i norr med att jaga så vet jag inte riktigt hur vi skulle ha överlevt.

Jag tycker att det finns ett problem med vårt djurskydd och vilka djur vi ömmar för och vilka inte. Lite sådär att söta och kivoga djur skall sparas och de fula och hemska får dödas. När Grace Kelly dog i sin bilolycka sade min mormor – Oj nej, hon som var så rik och vacker , varpå min mamma svarade; just det, sku hon helst ha varit fattig och ful. Ibland tycker jag att vårt djurskydd följer lite samma logik.

För många år sedan skrev Eirik Granqvist en artikel i Husis som hette Rädda den svarta råttan och i den argumenterar han för hur vi borde göra allt vi kan för att rädda den svarta råttan för den håller på att dö ut. Att vi borde lägga ut mer matställen för dem osv osv.

Artikeln var starkt ironisk men den har blivit kvar i mitt minne för vår uppfattning om vilka djur som får jagas och vilka inte dikteras av tradition och sen av hur vi människor uppfattar djuren. Inte många som skriver om hur vi borde skydda mink, mård eller råtta.

Eller som Harry Krogerus sade ; skulle inte ekorren vara så söt så skulle den ha utrotats för länge sedan.

Medan vi väntar på jaktens gåvor så fick vi idag njuta av färsk strömming med potatis från egen trädgård och egen lingonsylt. Närproducerat minsann.

Läs också

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *