Året runt på Simsalö

Nu börjar en ny tid på Risubacka. Alla våra pojkar har flyttat ut, till tre olika väderstreck och när ännu katterna är borta så är det en ny era som börjar. På lördag var Jöje på jakt hela dagen och grannen Grunne är på vintersemester på Teneriffa så det kändes nog riktigt som att jag var ensam hemma.

Så kokade kaffe och njöt av ett långt morgonmål på verandan, läste och funderade allmänt på livet. Jag kommer så ihåg en fredag för länge sen då jag trött kommit hem från jobbet och just satt mig med en kopp te i soffan och skulle njuta av stunden. Jag hann precis sätta mig så flyger dörren upp och en drös av pojkar rusar in och hela övre våningen fylls av pojkar och så var den lugna stunden över. Men jag var så klok att jag kommer ihåg hur jag tänkte att en dag sitter du nog här helt ensam så passa på att njut av att huset är fullt av liv.

Och på samma sätt så kan jag nu njuta av att det är lugnt och skönt och jag kan pyssla med mitt och det här veckoslutet var det ju passligt att pynta till jul. Det blir ju inte heller så råddigt med bara två vuxna så det är inte så mycket städande heller.

Före morgonmålet så var jag faktiskt på en joggingrunda till sandstranden och där var så fint ljus av solen som stiger upp så jag tog fram telefonen för att fota men lyckades inte riktigt fånga det fina ljuset. Men….. min telefon klarade inte av kylan så akkun tog slut och det var ju förargligt. Tre orsaker:

• jag lyssnar alltid på Säker stil poden och jag var mitt i fina ideer om vinterstövlar när telefonen dog…
• jag samlar på 10 000 steg per dag och nu missade ju stegräknaren halva joggingrundan..
• men det värsta av allt: jag som faller lite emellenåt, hur skulle jag få hjälp om jag nu skulle falla?

Så det var verkligen inge vidare att telefonen blev tom men jag sprang sakta och försiktigt tillbaka hem, och allt gick bra.

På eftermiddagen så åkte jag ännu och skjutsade både Emil och hans kompis och sedan ännu min goda vän Rea från Norrkulla landet och det som då också slog mig när jag skulle ta i land på olika bryggor och särskilt när jag kom hem tillbaka, var att här gällde det ju att stiga rätt så man inte slinter och faller i sjön. Undrar om jag någonsin tidigare tänkt på detta men nu blev det verkligt. Att om man är ensam hemma på ön så får man nog tänka till lite.