Året runt på Simsalö

Veckoslutet som gick var antagligen det sista veckoslutet med riktigt sommarväder som vi fick njuta av. Härligt sommarväder, så det gällde att passa på och njuta och lite låtsas att det är sommar. För även om det var varmt och fint så visst kändes det som en förlängning av sommaren. Att det är inte riktigt sommar mer, men man kan lite låtsas att det är sommar även om man känner av kylan så fort man sätter sig i skuggan. Så jag passade på att göra sådant som hör sommaren till.

Min fina solstol, där jag sytt tyget själv av gamla farkkun. Den använder jag bara på sommaren och snart får den nog gå i vinteride. Men på lördag satt jag och njöt av solens varma strålar, gott kaffe och av härliga inredningstidningar. Jag har många saker på gården som ger mig en känsla av sommar, även om jag inte använder dem så är det härligt att bara ha dem och titta på dem. Enbart tanken på att kunna sitta i solstolen gör mig på gott humör. Samma gäller för hängmattan, inte ofta jag hinner ligga där men där den hänger mellan träden är den sinnebilden för lugn och ro och ibland räcker bara det.

Att äta utomhus hör definitivt till sommarens nöjen. Vi äter alla måltider utomhus under sommaren och om det regnar eller blåser förskräckligt, då är växthuset perfekt.Det är också härligt att bara titta på växthuset även om man är inomhus. Det ger mig en känsla av sommar att bara titta på det.

På söndag var det en så fin morgon så jag tog kaffet ner till bryggan och satt där i solen och läste klart min bok, Kärlekens Antarktis. Mycket bra! Nere vid bryggan är vi bara sommartid. Vid bryggan är det skönt att sitta i solen och läsa och dricka kaffe eller andra drycker. Men andra årstider sitter vi nog inte där, enbart på sommaren. Så även om det känns lite jobbigt att sätta morgonmålet på en bricka och lite ” tvinga ” resten av familjen dit så tycker åtminstone jag att det är mödan värt.

Känner mig nog ibland som en diktator när jag raskt dukar ute och jag möts av ” måst vi, varför alltid ute, orkar int” osv. Men någonstans tror jag att man kanske senare i livet uppskattar de gemensamma måltiderna och kan se värdet av dem. Men på söndagmorgon gick det inte, familjemedlemmarna hade kommit hem lite varierande tider så den morgonen fick jag allt sitta ensam med mitt kaffe och min bok, skönt det också.

Och på lördagkväll var det forneldarnas natt och vi gick över till goda vänner på andra sidan Simsalö. Vi funderade nog om vi skulle kunna sitta ute hela kvällen men det blir ju inte samma stämning inomhus så vi lindade filtar om oss och satt ute. Senare på kvällen blev det alldeles vindstilla och då blev det plötsligt varmare.

Det blev ingen brasa för vår del utan när det blev mörkare tände Marika alla ljusen och det var stämningsfullt att sitta i mörkret med tända ljus och ta farväl av en fin sommar med många fina minnen.