De senaste veckorna har vi ganska ofta haft dimma och det är besvärligt för om dimman är riktigt tät så åker man nog ingenstans. Och dimman kommer väldigt fort och far igen lika fort ibland, medan den andra gånger kan stanna lite längre. Så man vet liksom inte riktigt hur man skall ta dimman, bli och vänta att den lättar eller åka medan man ännu en ser lite konturer av öarna? Decisions, decisions…
På vår traditionella Första maj picnic kom plötsligt dimman inrullande och med den kom en kyla som verkligen kändes i märg och ben.
Fina mönster på sandstranden av all vassa som flutit i land. Och vi dukade tappert fram alla godsaker vi tagit med oss.
Men vi fick nog ge oss, kylan kröp in under skinnet.Så vi gick till växthuset där det var varmare och skönare att sitta. Och där satt vi och förbättrade världen tills allt var så mycket bättre och en ny dag sakta började ta form.
