Clara Lindqvist bloggar om livet i skärgården

Okategoriserade

Ett helt sinnessjukt möte!

26 Nov , 2020, 21.32 Clara Lindqvist

 

Jag har en hel del betongföremål i trädgården. Det är ett härligt material att jobba med och jag brukar göra något nytt alla år. Ibland gör jag dem hemma men det roligaste är att göra dem hos Kerstin på Sälgkulla i Immersby. Hon har massor av idéer och hjälpmedel för att göra betongarbeten men det bästa är själva stället. Sälgkulla är en upplevelse, en dröm; gamla fina allmogemöbler som har hämtats hit och byggts upp till en stämningsfull helhet.

En vårdag för några år sedan åkte jag till Sälgkulla för att göra fler betongarbeten för trädgården. Det var en härlig vårförmiddag och vi var ungefär tio damer som jobbade på, pratade och njöt av våren, sällskapet, skapandet och stämningen.

Vid lunch, härlig soppa som Kerstin gjort,kom en man gående över gräsmattan, gick förbi mig, tittade på mig och gick vidare till en av kvinnorna som också var på kursen. Mina hjärnceller arbetade på högtryck och jag tror nästan man såg hur det gnistrade till mellan alla synapser i hjärnan. För han var bekant men hur?


Och så vänder han sig mot mig och jag inser att det är Phil och han inser så småningom vem jag är. Och vi försöker febrilt förstå hur vi kan ses på denna plats efter att vi för 25 år sedan träffats i Los Angeles! Vi träffades under en dag och har inte haft någon som helst kontakt.

Och här står vi nu på Sälgkulla bland alla betongarbeten och försöker förstå det faktum att vi faktiskt känner varann. Helt sinnessjukt.

Phil hade varit i Finland 1995 och blivit förtjust i en kvinna här men de var båda upptagna på var sitt håll och så åkte Phil tillbaka. Vår gemensamma vän Kaj gav mig Phils nummer då jag skulle åka till Californien hösten 1995 och väl där tog jag kontakt och Phil visade Hollywood åt mig. Jag minns att han talade om den finländska kvinnan men situationen var som den var.

Men sedan händer livet och efter många år hittade Phil den finländska kvinnan och nu hade han flyttat hit och de hade hittat varann igen. Och hon deltog i samma kurs nu som jag. Life moves in mysterious ways , sannerligen.

Nu är det vitsiga i kråksången att alla dessa betongföremål påminner mig om detta bisarra, konstiga möte men också om hur intressanta situationer och möten livet för med sig.

Läs också

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *