Denna fina söndag har vi fällt fem träd som stått i vägen för en ännu finare utsikt. När vi flyttade hit för 24 år sedan så var det tät skog i hela backen och där vårt hus nu står såg man i inte vattnet alls, det var så tät skog. Så nog har vi fällt träd under åren som gått och det får vi nog fortsätta med. Både för att få ved och för att få in mer sol på backen och bättre utsikt.
Det är dock inte bara veden som sedan skall radas utan alla risuna är ju ett kapitel för sig. Vi har under åren fällt en hel del och det har blivit mycket risun. Jag döpte hela stället till Risubacka en gång eftersom de aldrig tar slut här. För något år sedan skaffade vi en kvistmaskin och det är en bra investering. Så då radade vi,som i Povel Ramels dikt,en hög för veden, en för kvistmaskinen, en för kviststaketet och en som skall brännas.
Kviststaket är en mycket bra uppfinning. Då min bror Oscar bodde i Danmark gick jag omkring där och beundrade alla fina kviststaket. Så nu har jag byggt egna kviststaket och där ryms mycket kvistar, hindrar gässen att komma åt mina odlingar, humlorna tycker om kviststaket och det är vackert. Och alla år förmultnar kvistarna så det är bara att fylla på nästa år.
Och Nelly följde med arbetet mycket nyfiket och sedan upptäckte hon plötsligt alla sågspånen!! Perfekt för en kattoalett=)
Vedtalko är otroligt tungt arbete och plötsligt kom jag ihåg att läkaren sagt att jag får så småningom börja med lätta skogspromenader på grund av min hjärnskakning ….så avbröt hastigt min andel i vedtalkot och gick för att koka kaffe med tilltugg som vi avnjöt i det passligt uppvärmda växthuset. Och där satt vi och njöt av denna mycket stillsamma söndag. Menföret är nog ett faktum nu och det var inte många som rörde sig på isen; några långfärdsskrinnare och några med spark men det var allt. Sedan var det helt stilla.
