Igen en helg som varit lugn och fridfull, just inga besök och ingenstans har vi varit. I motsats till hur påsken brukar vara med släktmiddagar, påskhäxor på besök, öföreningens påskmiddag och jag vet inte vad. Nu har vi levt ett år med coronan och man börjar bli van vid detta lugn. Att man har all tid i världen och hinner med mycket av det som man förr alltid bara planerade att göra.
Denna påsks lugn har dessutom varit ännu lugnare eftersom menföret slog till och Sibbe började köra redan på skärtorsdagen. Annars älskar jag att åka svävare men inte de sista dagarna före det sedan blir menföresbåt. Isen är då så svag så den brister emellanåt, svävaren sjunker lite ner för att sedan ta sig upp igen. Och jag vet att det inte är någon fara men obehagligt, obehagligt. Så jag räknade sista veckan hur många gånger jag måste klara av svävarturen och hast du mir gesehen! När jag kommer från jobbet på torsdag är det Sibbe jag får åka.
Så menföret har gjort att det varit så gott som helt tyst här. Någon enstaka järnbåt, svävare eller hydrokopter som rör sig. Och flygen är ju helt tysta de med.
Mitt Corona år har präglats av en hel massa skrivande. Jag har skrivit om
- min trädgård , vad jag skall plantera, var och hur
- läsdagbok, allt vad jag läst och vad jag tyckt om dem
- tankar om politik
- helt vanlig dagbok
- en matdagbok, för att komma underfund med vad jag riktigt äter och när
- en jag bok, om självutveckling
- gjort en 21 days of abundance meditation med tillhörande skrivning om mig själv.
Så plötsligt så här ett år efteråt märker jag att det har blivit en hel del böcker och en hel del skrivande. Dessutom har jag dragits med i min vän Annas skrivande, varje söndag 9.45 skriver vi tillsammans med några vänner. Vi skriver 20 minuter och sedan läser vi upp det för varann. Sååå roligt. Det var inte så lätt att våga läsa vad man skrivit och med tiden växer också kravet på en själv, man vill skriva bättre för var gång.
Det har även varit en fascinerande upplevelse att ens egen berättelse drar iväg till något man inte tänkt från början, att den börjar leva sitt eget liv.
Och sedan gör jag min egen almanacka, gjorde det redan år 2020 och har fortsatt av bara farten, Det blir som en moodboard, så vill jag att min månad skall se ut. Och jag för den an efter, så att jag kan känna efter vad jag vill att följande månad skall innehålla.
Så hoppas jag att min april månad skall bli; mycket trädgård och blommor men också att kunna sitta ner och njuta och att ta långa promenader. Har ju fortfarande mina 10 000 steg per dag att nå upp till.
Jag är helt fascinerad själv av hur fort det gick att vänja sig av med alla sociala evenemang och vara helt nöjd med att sitta hemma, så gott som alla kvällar.Så att, tja, om vi så småningom skall komma ur denna corona bubbla, hur skall man samtidigt kunna hålla kvar all den egen tid som man nu fått? Eller ännu värre, är det så bra att ha så mycket tid för sig själv?