Året runt på Simsalö

Den senaste veckan har mina tankar fyllts av allehanda nyårslöften som jag gått och gjort. Men först en härligt vintrig bild av Risubacka, såå vackert det blev med snön som äntligen kom. Allt blir vackert och ljust, tänk vad man blir på gott humör av bara snö.

Och som med så mycket annat, när vi varit så länge utan snö så nu uppskattar man verkligen när snötäcket lagt sig.

Alla år vid jultider sitter vi med min barndomsvän Anna och summerar året som gått och gör upp nya mål för det kommande året. Aldrig att vi går tillbaka och kollar vad det blev av det vi lovade förra året. Nix, Nax. Fullt fart bara mot det följande året och nya spännande , härliga löften som vi med lika stor entusiasm tar oss an. Och vi har ändå hållit på i ca 30 år så att inget fel på den entusiasmen och tron på att vi bara blir bättre år för år.

Till traditionen hör att spela Master Mind, äta gröna kulor och lyssna på Engelbert Humperdincks evergreens. Mitt spel fungerade inte riktigt som jag skulle ha velat men jag vägrade erkänna att Humperdincks Last Waltz with you på något sätt skulle inverka på mitt spelande. Nej. Jag ville lyssna på alla smöriga sånger och därmed Basta.

När jag kom hem måste jag testa spelet och nu är det som förgjort ,för utan Last Waltz gick det ju mycket bättre.

Mina löften för 2021:

Att gå 10 000 steg fem gånger i veckan. Det här är inget problem under jobbdagar men här hemma är det nog en utmaning. Till all lycka har jag nästan alltid sällskap.

En gång i veckan yoga. Jag är helt förvånad själv över att det behövdes ett Corona virus för att jag skulle börja yoga med en padda här hemma. Tyckte det var så löjligt men nu när allt sköts via alla möjliga apparater så går det plötsligt helt bra att yoga här hemma.

Och det värsta av allt…. jag skall gå på punttis en gång i veckan. Det här är jag mest skeptisk till själv. Men jag har en gång fått ett fint program som födispresent och vi har ju en bra konditionssal i Gumbohuset, så det skall nog inte vara helt omöjligt. Men här krävs det nog en satsning helt klart. De två andra skall nog gå bra.

Och det är inte bara konditionen som skall bli bättre utan jag skall fortsätta med mitt gitarrspelande. Detta är också en sak som Coronan fört med sig. Jag har spelat för länge sedan och min pappa har alltid förgyllt vardagen och alla högtider med att spela gitarr och sjunga. Min dröm har varit att kunna göra detsamma men sedan är det alltid denna tidsbrist och hundra andra saker som skall göras. Och detta är också något som jag gjort tillsammans med Anna och man täcks ju inte komma varje gång till våra gitarrsessioner och säga att man inte övat. Så det har blivit en hel del spelat denna höst och mer skall det bli.

Ibland undrar jag om det är någon ide med alla dessa löften som det sedan blir lite sisådär med förverkligandet. Men samtidigt är det ett sunt tecken på att man alltid tror att det skall bli bättre och att man inte ger upp hoppet med att åtminstone försöka.

Och sedan det eviga dilemmat med att gå ner i vikt…. Men nu! Jag har hittat det absolut bästa receptet jag någonsin haft. Julia Camerons bok ” The writing diet, write yourself right-size” Fantastiskt, just när jag tänkt ge upp helt och hållet, så får jag denna i min hand. Och jag som de facto skriver en hel del, så denhär passar utmärkt.

Och med Fias vakande öga så kan jag ju inte bara dega i soffhörnet utan får lov att lite anstränga mig. Skall blir ett intressant år.