Clara Lindqvist bloggar om livet i skärgården

Okategoriserade

Skrämmande lugnt

23 Mar , 2020, 00.16 Clara Lindqvist

 

Det har varit världens finaste väder detta veckoslut, lite kallt på lördag men härligt varmt där blåsten inte tog på. På söndag var det sedan, åtminstone på vår tomt,riktigt varmt och våren bara kommer med stormsteg. Blomknoppar som dyker upp både här och där, fåglar som kvittrar och solen som härligt varmt värmer ens ansikte. Men nog märks det även på naturen att det är annorlunda. På söndag, när det inte blåste alls så var det skrämmande.Det var så otroligt tyst , man hörde inget motorljud någonstans och det var bara stilla. Och det blir så motstridigt med det fina vädret och detta otroliga lugn, när man vet att allt beror på att människor av rädsla för att få smitta eller smittas, håller sig hemma.

Jag fick lite långfredagskänsla på söndag, jag skulle ha kunnat räkna de båtar jag hörde på min ena hand.

Nu är vi bara inne på vår första vecka med coronaviruset så ännu går det bra att pyssla här hemma, läsa, se på film och göra allt det som man skjutit upp. För att inte tala om att kunna pyssla i trädgården. Men undrar nog hur det skall kännas om ett par veckor när man hållit på på samma sätt.

Märker att jag har ett ännu större behov än annars att göra det vackert runt omkring mig. Tog tid idag morse när jag fixade till morgonmål för familjen och över en timme tog det. Jesses. Skulle man alla morgnar, så där under icke corona tider, hålla på och fixa morgonmål i en timme för att inte tala om alla andra måltider… tja, inte mycket annat skulle bli gjort. Men som sagt, under coronans första vecka är det ännu roligt att ha tid att pyssla och fixa.

Och det som är tur när man bor på landet är att det alltid händer utanför fönstret. Därför brukar Jöje och jag sitta ganska länge med vårt morgonmål och iaktta allt vad som händer på vår backe och runtomkring. En tidig morgon kom en älgko på besök med sina kalvar och de åt lugnt av äppelträden och annat gott medan vi drack vårt kaffe och tittade på.

Lite senare på dagen landade två kanadagäss på isen i vår vik. Märkligt nog så höll isen för fåglarna där de gick omkring. Men man märkte att det var lite osäkert och de satte försiktigt ner sina fötter och såg allmänt roliga ut. Och plötsligt brast isen under den ena av dem och det var riktigt intressant att följa med hur gåsen lyckades komma upp igen på isen. Spännande nya nöjen man får när Coronan håller en hemma.

Kanske Coronan skulle kunna för det goda med sig att man märker småsaker runtomkring sig och börjar uppskatta det lilla?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *