Clara Lindqvist bloggar om livet i skärgården

Okategoriserade

StormskärsMaja feelis.

12 Oct , 2019, 20.48 Clara Lindqvist

 

I dag skulle jag och Babsan fara på Packaléns loppisresa till Lahtis. Naturligtvis stod regnet som spön i backen men på loppisresa skulle vi. Det är inte så ofta jag numera åker med öppen båt eftersom jag främst använder Pörtö Line under veckan och försöker anpassa mina arbetstider efter deras tidtabell. Och om jag skall komma hem eller åka någon annan tid så brukar Jöje eller någon av pojkarna hämta och föra mig med vår hyttbåt. Och den har ju värme och allt.

Men idag var alla herrar på älgjakt och Pörtö Lines tidtabell passade nu inte alls. Så på morgonen kom Babsan och hämtade mig 6.55 och vi for iväg. Och naturligtvis regnade det fortfarande på kvällen 18.30 när vi åkte hem. Tur nog hade jag köpt regnbyxor på loppisresan och annars också var vi välklädda men det är länge sen jag suttit i öppen båt och regnet piskar mot ansiktet. Så det blev en riktig StormskärsMaja feelis. Och då åkte jag ändå just så i många år, med småbarn i vilket väder som helst. När jag här i kväll funderat över detta så är jag riktigt imponerad över mig själv. Väldigt mycket lättare i dagens läge.

När Babsan kört hem mig till bryggan så hade hon ännu en god bit kvar till sig, på andra sidan Simsalö.

Kom att tänka på en rolig anekdot när jag har funderat över hur jag åkt fram och tillbaka i alla möjliga väder. Det var när alla pojkarna gick i Vesterskogs dagis. Ville var ca 6 år och Emil och Axel 4 år. Det var vinter och svag is på våren i april. Jöje hade gett mig instruktioner om hur jag skulle köra med snöscooter och pojkarna i en släde bakom. Tyckte det kändes lite osäkert så satt flytväst på åt pojkarna, jag tänkte att om isen skulle ge efter så skulle åtminstone pojkarna flyta…

Vi åkte iväg och när vi kom fram till Vesterskogs dagis så kom jag inte alls ihåg att ta bort flytvästarna så där gick vi över den snöfyllda gården med flytvästarna på. När vi kom fram till dörren där pojkarnas dagis var rycker Ville mig i handen och frågar om de kan ta bort flytvästarna nu =). Det var ju få som visste att vi kom över isen, så kan tänka att många funderade vad den där mamman riktigt sysslade med.

Läs också

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *