Vi sover med öppet fönster och i dag vaknade jag till att åskan bullrade på avstånd. Jag kastade mig ur sängen, klädde på mig något som fanns tillhanda snabbt, bad Axel koka te och hälla i min muggtermos. Jöje kollade om åskan skulle komma över oss eller inte. Han trodde att den inte skulle komma rakt över men jag har ordentlig skräck för att köra båt i åska och nu har jag inte ännu börjat åka med turbåten Mathilda utan kör ännu egen båt.
Blotta tanken på att sitta i öppen båt i åska gör mig skräckslagen så jag tog mitt pick och pack och rusade ner till båten, lossade och körde iväg allt medan jag försökte lyssna ifall åskan kom närmare eller ifall den gav sig iväg till andra domäner.
Oftast heter det att om åskan kommer från havssidan så då kommer den över oss och kan stanna länge medan om den kommer från fastlandet så orkar den inte ut över havet. Den här gången. kom den från havet.
Alltid vid åska blir naturen så konstigt tyst och stilla, precis som att naturen ligger på lur och väntar vad som skall ske. Men den här gången kom jag bra till Gumbo, ingen åska överraskade mig utan den här gången gick åskan längs med kusten och jag kunde fortsätta in till stan och ta mig på jobb. Huh!