När jag flyttade till Simsalö 1995 så bjöd min dåvarande granne Marga Bäckblom in mig på kaffe och så sade hon att nu skall du komma med i marthorna, till Gumbostrand-Simsalö marthakrets. Via den så lär du känna kvinnorna i byn och kommer med i bygemenskapen och får göra en massa trevliga saker. Jag var inte svår att locka med och så tog hon med mig på ett marthamöte hemma hos Pipo Lindström på Simsalö. Vi hade ett trevligt möte och på hemvägen satte sig Marga ner på denna sten och sade att nu vilar hon en stund här på Birgers sten.
Jag frågade varför den kallas så och då berättade Marga om en pojke som bodde på Simsalö som hette Birger Lindqvist. Det måste ha varit någongång på 1920 talet som han var en liten pojke och då fanns det inte så mycket godis. Då var det en sommargäst som hade gett en karamell åt Birger. Han blev så glad så han beslöt sig för att inte genast äta upp den utan för att förlänga på njutningen, så sprang han i väg till denna sten. Han klev upp på stenen, satt karamellen i munnen och så var han så glad så han hoppade ner från stenen och vips slank karamellen ner i magen…..
Varje gång jag går förbi stenen så tänker jag på Birger och hur snopet det var. Bäst alltså att njuta omedelbart av de karameller livet bjuder på=)
Oj helt underbar historia, tack Clara. Det är så sant att vi ska njuta av karamellen just nu och när vi har den. Ha en skön vecka på din vackra ö . En kram till dig.
Kram till dig med! och njut av våren!
Vilken härlig historia!
Var det den stenen du satte dina söner på när de var mindre och sa att de skulle fundera på livet?
Mer livskvalitet än att bo i stan, vilket de tydligen gärna hade gjort då 🙂
Nja, Birgers sten ligger lite längre bort från vår tomt. Och livskvaliteten med att bo här hoppas jag de så småningom börjar uppskatta, när de var i tonåren var det lite si och så…..