Clara Lindqvist bloggar om livet i skärgården

Okategoriserade

Det har sina sidor att bo i skärgården….

7 Apr , 2019, 20.02 Clara Lindqvist

 

Hela denna fina vecka hade jag längtat efter att få sitta i solen hemma vid växthuset med en god kopp kaffe. På torsdagen hade jag tänkt bli på fastlandet för att köpa en ny bil men när jag skall göra det kommer det fram att bolaget jag fått mitt billån av, de hade glömt att överföra bilen i min ägo för två år sedan… och då kunde jag ju inte sälja den för att köpa en ny. Tittade hastigt på klockan, 16.30 och Sibbes sista tur går ju 17.15!!! Glad i hågen ringer jag båten men… ingen hade beställt båten tidigare så de hade åkt för att serva båten. Nåja tänker jag, en extra dag på fastlandet kan ju inte skada och börjar med att hälsa på pappa.

Följande dag, fredag eftermiddag, åker jag från en träff med f.d kolleger från Botby, där vi haft vår träff och åker mot Gumbostrand. Jag har Gunilla med mig i bilen, och hon har parkerat bilen vid Östersundom skola. Bäst vi åker och pratar glatt så börjar det höras ett märkligt ljud från bilen. Borde ju stanna och kolla vad det är men… jag har 30 minuter på mig att hinna till Gumbo och Sibbe som går 17.15. Så jag kör lugnt vidare men bilen skakar och det börjar kännas olustigt. Gunilla erbjuder sig att köra mig till Gumbo och då kan jag lämna bilen vid Östersundom skola. Men vid rondellen vid Nordsjö och Ring 3 avtaget måste jag stanna och gå och titta. Puust, punktering på ringen.

Så det första jag inser är att jag aldrig i världen kommer att hinna till Gumbo till 17.15 och det betyder ännu en natt till på fastlandet… och det är fredag och jag hade så sett fram emot lördagmorgon hemma och ett lugnt och skönt veckoslut.

Efter det är det samtal till min bilreparatör Korri, som är på väg till sommarstället, han kan alltså inte hjälpa men ber mig ringa Nalle Hindsberg. Först ringer jag några samtal och kollar ifall jag har någon bekant som kunde hjälpa mig att sätta reservhjulet på plats. Själv klarar jag inte det, men hittar ingen. Så jag ringer Nalle och han lovar komma med sin bärgningsbil. Efter det ringer jag Pörtö line för min vän Viccus hade köpt endel varor åt mig och fört dem färdigt till Sibbe. Tur nog är Jöjes kusin Piffe på båten och tar i land mina varor lämnar dem i posthuset på Simsalö. Ringer Jöje att han får hämta varorna.

Sedan tänker jag på stackars Gunilla som blivit där med mig. Så då ringer jag min pappa så att han kan komma och föra Gunilla tryggt och säkert med sin bil till Östersundom. Medan vi väntar på Nalle och min pappa så ser jag en bekant åka förbi. Vinkar och den ursnälla och vänliga Erik stannar och med hjälp av Emil , min son som är hemma på Simsalö, lyckas vi hitta reservhjulet, få loss det och sedan lyckas ännu Erik sätta det på plats. Hurraa!!

Då ringer Emil tillbaka och berättar att hans gudfar Robert är på väg från Björnsö med svävare kl.18.Jag sneglar på klockan och den är 17.30. Okej, nu snabbt in i bilen och så kör jag sakta till min pappas backe, lämnar min bil där. Tömmer bilen på allt vad jag behöver med mig och sedan väntar jag på att pappa kommer tillbaka från att ha fört Gunilla. Börjar gå med mitt pick och pack emot honom och 17.45 sätter jag mig i hans bil. Så kör vi mot Björnsö och 17.58 stiger jag in i Roberts svävare. Puuust!! Jag var helt slut.

Kändes som en lottovinst att få komma hem. Sedan måste jag ta itu med min bil men det får bli till måndag.

Så kaffekoppen vid växthusets varma bänk smakade mer än bra.

Bestämde mig sedan för att bara vara hemma och ta det lugnt och det var intressant att följa med hur isen bara har smultit framför ögonen. På lördagförmiddag var det ännu helt tyst men på söndagen började sedan det höras hur allt fler och fler fick båten i sjön och åkte omkring. Nu kommer båtsäsongen snart.

Läs också

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *